Idag påbörjade jag nästa fas i flygandet. Inskolning på klubbens Piper Cub, ett nätt litet tvåsitsflygplan från 50-talet. Bilden nedan är inte dagsfärsk, vädret idag var soligt och fint.
Nisse mötte upp mig för den första av storleksordningen 5 timmar som behövs för att formellt få ok att flyga det här flygplanet. Men hallå! Hade inte du flygcert redan? Jo, men det finns en viktig skillnad mellan den här kärran och den jag är inskolad på. Det finns inget noshjul, men i stället ett litet sporrhjul längst bak.
Det gör all skillnad i världen på hur planet beter sig. När jag normalt vid start håller alla hjul på marken tills det är dags att lyfta kommer sporrhjulet att lätta så fort vi får lite fart, och planet kommer att lyfta för tidigt om jag inte aktivt trycker spaken framåt och håller kvar maskinen på marken till farten är tillräckligt säker. Skitsvårt i början eftersom ett helt annat beteende sitter inprogrammerat i muskelminnet.
Landningen blir också annorlunda. Här gäller det att försöka sätta kärran på alla tre hjulen samtidigt i en så kallad 3-punktslandning.
En annan konsekvens av att sporrhjul som dels saknar styrning, och dels lättar från backen direkt, är att planet vill ställa in sig som en vindflöjel mot vinden, och man får jobba ganska hårt för att hålla det kvar på rak kurs.
Men upp i luften kom vi, och vi lade oss över Adelsö och övade lite på att få in den allmänna känslan för hur planet beter sig. Det är långsammare och lättare, varje vindpust känns. Efter en stund gick vi in mot Skå och började nötandet av landningar och starter, studs och gå. De låga hastigheterna gör att man kan köra ett mycket snävare landningsvarv och bara det var en upplevelse. Att avsluta sista svängen och nästan vara nere samtidigt var lite stressigt i början. Skönt med en flyglärare i baksits som kunde gå in och stötta med dubbelkommandot.
I början var det omöjligt att komma ihåg att köra fram spaken under start och vingligt som tusan var det också. Men det gick bättre och bättre...
15 landningar senare var jag helt slut, men glad. Riktigt kul att få flyga ett plan som är ännu mera "på riktigt" än PA28an som jag normalt flyger. Styrspak, bara en sån sak :)
På måndag väntar nästa lektion. Tjohoo!
