Så här i efterhand kan jag konstatera att min uppflygning skedde i grevens tid. Det var sista dagen på en riktigt lång period med tillräckligt bra väder, och tusan vet när jag annars hade fått till en uppflygning.
Under vintern blev det inte så mycket fluget, inte för att vintrar egentligen är ett hinder, men på ett fält som Skå-Edeby där allt underhåll sköts av ideella krafter har det varit svårt att hålla jämna steg med snöandet. Den sena och utdragna vårvintern gjorde dessutom fältet blött och mjukt under en lång period.
Men helt oflugen är jag inte. Det har blivit några kortare svängar i närområdet och ett par riktigt fina flygningar ut över Skärgårdens och Mälarens isar. Båda barnen (21 och 19) har följt med upp, även om 19-åringen nog inte kommer att göra om det...
Stockholms skärgård
Hur som helst så kommer det att dyka upp ett och annat inlägg framöver där jag berättar om livet som privatpilot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar