Höstackarna ser små ut från 1500 fots höjd, men sån tur är finns de viktigaste nålarna på instrumentpanelen. Mer om det alldeles strax :)
Dagens ganska långa lektion (totalt 2 timmar) var uppdelad i två block. Det första var "kontrollflygning efter EK", dvs att visa att min första lyckade enkelkommandoflygning inte berodde på ren nybörjartur. Först körde jag tre varv med läraren ombord, och sedan fick jag flyga 6 varv till med start och landningar själv. Det gick bra även om inte alla landningar var pefekta. Det är svårt att våga dra av gasen i tid och lita på att planet flyter ut över marken fram till landningsbanans början utan problem. Sven var ändå så trygg med min förmåga att han hade gått in i klubbstugan när jag gjorde min sista landning.
Totalt har jag alltså gjort 10 solo-starter/landningar vilket känns riktigt bra.
Den andra halvan av lektionen handlade alltså om jaga nålar i höstacken, eller snarare att inte jaga nålar på instrumentbrädan.
Idag var fokus på CDI-nålarna, där CDI står för Course Deviation Indicator. CDI visar avvikelsen från en viss radial från en VOR (VHF Omni Directional Range).
Tricket är att ställa in en viss bäring som man vill färdas på mot eller från en fyr. CDI-instrumentet visar helt enkelt hur många grader man ligger fel vid sidan av den valda radialen, men säger inte ett smack om åt vilket håll man åker. Därför är det väldigt lätt att börja jaga nålen härs och tvärs över instrumentet. Tricket är att göra små korringerar av kursen och vänta ut att man kommer in på rätt radial. Klassisk reglerteknik helt enkelt...
Som förberedelse inför dagen hade jag fått en rutt att planera hemma. Färdplanering kan bli hur komplicerat som helst och det gick alldeles för många timmar på att reda ut alla detaljer, men till slut hade jag i alla fall en plan för hur jag skulle navigera från Skå-Edeby via Stäketbron, Rotebro, Täby, Brottby och Riala upp till Norrtälje och flygfältet där.
Under flygningen hade jag så klart kartan som huvudsaklig hjälp, men som stöd hade jag alltså de här VOR-fyrarna där det gällde att ställa in rätt frekvens och rätt radial vid rätt tillfälle. Samt komma ihåg att flyga flygplanet samtidigt, vilket inte är så lätt. Aviate, Navigate, Communicate brukar man säga. Av goda skäl.
Inflygningen till Norrtälje blev lite besvärlig eftersom det började dyka upp låga moln som vi fick snirkla oss förbi. Till slut låg jag i alla fall på final och fick göra min första landning på asfalt med obligatoriskt skrikljud från däcken precis vid sättningen. Kändes nästan som på riktigt :)
En kort paus innan vi hoppade in i kärran och flög hemåt igen. Samma rutt fast baklänges, dvs alla radialers kontrakurs på instrumenten. Det gick bra det med, och till sist kunde jag sätta hjulen med det nästan ljudlösa plumsande som blir effekten av fuktigt gräs.
Kul som fan!
http://jagflyger.posterous.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar