Både idag och igår har jag flugit dubbla pass med en liten bensträckare emellan. Igår blev det först 9 starter och landningar på egen hand för att nöta in rutin. (Framförallt på landningarna, där jag även övade på sidvindslandningar vilket är lite knepigt.)
Därefter klev Sven ombord och vi gav oss ut på en liten tur där jag kontinuerligt skulle berätta var jag skulle landa om jag fick motorstopp där och då. Nödlandning är något jag förhoppningsvis aldrig ska behöva göra på riktigt, men det är något som hela tiden måste finnas i bakhuvudet. Höjd = tid att tänka och välja ut en bra plats, men under övningen flög vi på 1500 fot och då har man inte många sekunder på sig att fatta ett beslut om vilket fält man ska satsa på. Nyttig och kul övning som vi avslutade med att göra en bedömningslandning (motorn på tomgång) på Vängsö utanför Gnesta.
Idag, tisdag, stod två saker på schemat. Dels en egen navigationsflygning som jag hade förberett färdplan för hemma. Själva planeringen gick lite snabbare den här gången, och jag har hittat en lagom ambitionsnivå. Den andra punkten på schemat var repetition av branta svängar (lutning>30 grader) samt stall och vikning.
På vägen ut mot fältet såg jag att vädret började skvallra om kommande skurar och väl på plats beslutade vi att jag skulle börja med navigationsflygningen innan skuraktiviteten blev för stor. Att få flyga själv en längre sträcka (64 NM) var en riktigt härlig upplevelse. Vilken frihet!
Rutten gick först söderut (över Törnbyviken utanför Stenhamra, se bilden ovan), och sedan den runda som ni ser på bilden nedan.
Vi hade på förhand bestämt ett antal punkter som jag skulle passera, det var alltså inte bara att flyga fritt hit och dit. Vid varje passage skulle jag rapportera på radion till Sven som väntade i klubbhuset. Dessutom pricka av passeringstiderna i min färdplan, vilket jag totalt glömde bort innan jag kom till Stallarholmen. Det säger kanske lite om stressnivån när man släpps lös på det här sättet :)
Väl tillbaka kunde jag konstatera att jag hittade alla punkter som tänkt, hade skurarna under kontroll och dessutom räknat ganska så rätt i min plan. Hålltiderna per ben stämde nästan exakt.
Efter en kort paus drog vi sedan iväg tillsammans för att reptera branta svängar med mera. En vanlig sväng innebär en lutning på 30 grader, men i den branta brukar man luta 45, och kanske ända upp till 60 grader. G-krafterna känns rejält och man måste dra ordentligt i spaken för att inte tappa höjd. Efter några svängar hit och dit i trakten av Nykvarn blev det åter dags för stall, dvs att flyga planet med en så stor anfallsvinkel att luftflödet släpper från vingarna. Lite läskigt när planet helt plötsligt vinglar till och dyker, men det handlar om att följa med i rodren och sedan försiktigt återgå till normalt flygläge. Något man ska klara utan att tappa mer än 300 fot i höjd.
Det sista vi gjorde idag var att landa utan klaff, vilket ingår i utbildningsplanen av "okänd anledning". Utan klaff innebär att inflygningen mot banan sker i högre hastighet vilket i sin tur innebär att det kan vara lite svårt att få stopp på en kort bana. Även denna övning gick bra, och precis när vi var klara och hade tankat hördes de första åskknallarna på några kilometers avstånd. Bra timing!
Nästa gång blir det "Bromma runt", en navigationsflygning där vi ska flyga runt Bromma kontrollzon, vilket grovt innebär Södertälje Vaxholm, Täby och Rotebro innan vi är åter på Skå igen.
http://jagflyger.posterous.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar