Slipsen i taket!

Så var det då gjort. Efter 13 timmars total flygtid blev jag ivägsläppt på egen hand och gjorde 3 starter och landningar med flygläraren kvar nere på backen. Därmed är min första flygning i EK (Enkelkommando) avklarad.

Jag visste att det var nära förestående, men trodde absolut inte att det skulle ske idag. Med nästan rak nordlig vind är det den korta banan (03 som dessutom är rejält gropig i början) som gäller. Att landa själv i sidvind det första man gör finns inte på kartan, så jag kände mig som sagt ganska säker på att vi bara skulle träna sidvindslandningar idag. Vilket vi också gjorde till en början. 

Att landa i sidvind lägger till ytterligare lite svårighet i det hela. Först och främst hålla upp nosen mot vinden så att man flyger på snedden fast håller en rak kurs över marken. Precis när man ska sätta maskinen trampar man på sidrodret så att nosen rätas upp, men samtidigt måste man skeva (alltså luta) planet åt andra hållet för att inte glida iväg åt sidan igen. Triksigt värre i början att få det där att sitta ihop i en sammanhängande rörelse.

Efter en stund gick vi över till landningar på bana 03 för att sedan taxa in mot klubbstugan där Sven skulle hämta upp den handburna radion. Då förstod jag vad som komma skulle. Men Sven hoppade in igen och vi körde ytterligare 2 varv på bana 03. Sedan hoppade han ur och sa att så länge batteriet håller i den här så kan vi prata med varandra, men om vi tappar kontakten så landar du och stoppar efter 3e varvet. 

Ok... Sinnena skärptes och jag blev märkbart torr i munnen. Nu skulle det helt plötsligt vara helt och hållet upp till mig att få ner planet igen, men all nötning av procedurer märktes. Alla momenten vid start fungerade bra, och jag fick ett beröm över radion. Sedan ner på medvindsbenet, anmäla på radion, bränslepump på, förvärmning på, blandning rik, ett steg klaff, trimma ned nosen och börja sjunka. Sväng in på basen, ett steg klaff till, trimma, och sedan in på final. Radio, förvärmning av, sista steget klaff, trimma igen och dra av på gasen. Hålla 70 knop, stötta med gasen, så att jag inte sjunker för fort, av med gasen helt och flyta ut strax innan tröskeln. Och planet bara flyter och flyter på markeffekten. Ner då för h-e! Upp med nosen lite till och till sist är jag nere, bara för att snabbt göra fullt pådrag igen, ta upp ett steg klaff, accelerera på markeffekten och sedan upp. Puh! Och sedan ett varv till. Och ett till. Nere igen och alldeles lycklig! Jag klarade det!!!! 

Känslan efteråt går knappt att beskriva. Lite som när jag hoppade Bungy-jump för en massa år sedan. Det går inte att sluta le. Återstod gjorde sedan den traditionsenliga slipsknipsningen. Sven tog fram saxen och klippte av min gamla slips från tidigt 90-tal. Den pryder nu sin plats i klubbstugans tak där den har gott sällskap av likasinnade slipsar. De allra flesta riktigt fula :)

För första gången står det nu Pilot in Command i min loggbok och jag är sjukt stolt!

See the full gallery on Posterous

 

http://jagflyger.posterous.com

Vind i seglen!

En perfekt dag för segling, men kanske inte lika perfekt för skolflygning. Det var rejält blåsigt idag med byig vind omkring 20 knop. Som tur var låg den nästan precis i startriktningen på bana 29 så vi kunde göra några landningsvarv i alla fall.

Det var nyttigt att få uppleva vad som händer när det blåser rejält. Allt blir svårare: Att bedöma vindupphållning i svängar, att komma in rätt över banan och i största allmänhet flyga i luft som hoppar och far. 

Vi gjorde också ett par inflygningar mot den bana där vinden kom helt och hållet från sidan. Planet är godkänt för 17 knops sidvindskomposant och vi hade väl ungefär 20 när vi kom in. Det drev av rejält åt sidan och det blev mest en demo eftersom Sven tog över när vi kom nära marken. Någon landning blev det inte förstås, men vi sniffade lågt över marken med tjutande stallvarnare, så det var nästan som en riktig landning. 

På grund av vinden blev det ett kort pass, och i stället fick jag lite otippat skriva ett prov för radiobehörighet. Det gick vägen tack och lov, så nu är även den milstolpen avklarad. 

Under den gångna helgen var det rejält mycket flyg på Skå Edeby. Inte för mig personligen, men väl i form av den årliga Veterandagen med många exklusiva besökare. Min personliga favorit var en Spitfire. Instrumenteringen i den är bara marginellt mer primitiv än i den PA-28 jag flyger i :)

http://jagflyger.posterous.com

Motorvarv i varvet - nödträning och bredsladdar

Vad händer om motorn plötsligt lägger av mitt i en kritisk fas? Förhoppningsvis reder man ut situationen med stöd av all nödträning som ingår i utbildningen. I dag var det dags att öva på några olika situationer där motorn inte vill vara med och leka längre.

Vi började med avbrutna starter. På något sätt måste man bestämma sig innan start var man senast tänker avbryta starten ifall man inte kommer upp i luften eller upp i den fart man borde ha vid en viss punkt. På ett fält som Skå-Edeby där det finns två korsande banor är det ganska naturligt att hänga upp det hela på bankorset. Eller, som i fallet nå viss hastighet vid en viss punkt, en vit plastpåse som låg och skräpade. Huvudbanan är för lång för att bankorset skulle funka som övningsobjekt. 

Det är rätt intressant hur mycket man kan tvärnita med ett litet flygplan. Panikbromsning skulle man kunna kalla det eftersom det är ungefär så det känns. Särskilt när man lägger till kryddan att göra en bredsladd för att få ner farten ännu snabbare. Tvär sväng och fortsatt tokbromsning och hela planet gled sidlänges på gräset tills vi stod still. Kanske inget man ska göra varje gång, men en effektiv illustration av konceptet blev det. 

Nästa grej var motorstörning precis när man kommit upp i luften. I teorin ska man klara att vända tillbaka till fältet ifall motorn lägger av när man nått 500 fots höjd, men då måste man göra vartenda moment helt och hållet perfekt. Sven demonstrerade och vi kunde konstatera att det inte fanns en sportmössa att komma tillbaka till banan. "Då glömmer vi den metoden", konstaterade Sven och vi övergick till metod 2 som innebär att fort som ögat hitta något öppet och hyggligt platt inom +/- 30 grader från flygriktningen. Tid och höjd har man ont om i det här läget och det gäller att fatta ett snabbt beslut och sedan hålla fast vid det. Att ångra sig finns inte. Nu kan vi förstås inte nödlanda på riktigt under skolning, men ett motoravdrag följt av att sänka nosen och hitta fart för bästa glidsträcka funkar också. När man väl gjort de momenten kan man dra på igen och öva på nytt.

Därefter var det tillbaka till bedömningslandningar, dvs landa med avdragen motor från ett utgångslänge på 1000 fot, och slutligen några helt vanliga landningar. Vid ett par tillfällen lyckades jag nästan göra en så kallad galopp, dvs att planet studsar fram i höga bågar över banan. Receptet efter första studsen är att dra spaken fullt i magen så att planet tappar lyftkraft och sätter sig. Landningen blir dock en smula hård...

Dagens sista landning blev dock riktigt bra. Det kändes att nu är det läge att sluta för idag, för på nästa varv kommer det bara att gå sämre. 

När vi skildes åt för dagen fick jag uppmaningen att rota fram en gammal ful slips ur garderoben. Ju fulare och gällare dess bättre. Den hänger ihop med min första EK-flygning (Enkelkommando) som kommer inom en relativt nära framtid. Exakt vad slipsen ska användas till får ni veta då, men det mest naturliga måste väl vara att ha den i pannan? 

 

 

 

http://jagflyger.posterous.com

Skolavslutning

Så var det då över. Teorin är klar i och med att jag klarade de sista tre proven i förmiddags. Det känns så jäkla skönt! Precis liksom tentaångesten inför de allra första proven förde mig tillbaka till Chalmers, så känner jag också igen den overkliga känslan av att vara klar. Även om det inte går att jämföra med en högskoleutbildning har flygteorin uppfyllt mitt liv och tagit en massa plats. Plats som har gjort att jag fått försaka en massa annat. Tränat mindre, avstått från en del sociala aktiviteter och allmänt varit mer frånvarande än normalt, både fysiskt och mentalt. Ganska exakt 100 lektionstimmar med lärare plus läxor, hemuppgifter och pluggande inför prov. Jag vågar inte räkna på hur mycket tid jag lagt totalt, men konstaterar att det underlättar att vara motiverad :) Det ämne som gett flest bestående skador är meteorologin som jag skrev idag. Det är nu omöjligt att titta på himlen utan att börja fundera på vilka molntyper jag ser och vad de innebär. Det finns en uppenbar risk att jag kommer att plåga min omgivning med väderfakta. Nu återstår det bara att fortsätta flyga. Jag har nästan kommit upp i 25% av de 45 timmar som minst krävs för uppflygning. Dags att tillämpa mina nyvunna kunskaper och sikta mot nästa mål: första soloflygningen som ligger ca 5 flygtimmar bort. Under tiden kan den här låten kanske passa? http://open.spotify.com/track/2wRXbDpe0Uv0ebgsCSkXHO Clear skies!http://jagflyger.posterous.com

Hopp och lek – landningsövningar i varvet

Idag blev det så äntligen dags att börja träna på att landa "på riktigt". Vi har förvisso kommit ner alla tidigare gånger också, men utan att jag riktigt har förstått hur. 11 landningar senare börjar jag i alla fall få ett litet hum om hur det går till :) 

Att landa är föga förvånande det svåraste momentet när man flyger, och det är också där som det är som allra farligast: låg fart, låg höjd och hög arbetsbelastning på piloten. Alla marginaler krymper och det blir väldigt viktigt att göra rätt. En stall & vikning under 300 fot är inget att rekommendera.

Landing sker också enligt ett bestämt mönster. Man flyger i det så kallade trafikvarvet: tvärvind, medvind, bas och final. Vid olika punkter ska man utföra olika moment samt rapportera på radion så att övrig trafk har koll på vad man gör. 

Ett normalt trafikvarv är i teorin helt rektangulärt, men i verkligheten kan det behöva anpassas till underliggande bebyggelse för att minimera buller osv. På Skå-Edeby där jag flyger finns en del samhällen man måste undvika och därför ser det lite "skevt" ut där.

Men hur det nu var så nötte vi på i varvet och gjorde totalt 11 landningar. Alla utom sista och en i början blev av typen studs och gå, dvs fullt pådrag och start så fort man har hela planet på marken. Efter 9 varv började jag bli rejält trött i huvudet, tokkoncentrerad som jag var, men de sista landningarna då Sven (läraren) höjde ribban lite genom att be mig särskilt att jobba på vissa saker, gick ändå bra, och ner kommer man ju alltid även när man flyger.

Trött men glad, och särskilt efter det omdöme jag fick. Bra spatial,förmåga sa Sven. Han skulle bara veta vad ett psykologtest för några år sedan visade :)

http://jagflyger.posterous.com

Plugghelg

Ännu en helg i pluggandets tecken, men jag börjar skönja slutet. På tisdag är det den allra sista lektionen och på torsdag är det dags för skolprov. Om det går väl är det sedan "bara" att skriva de skarpa proven för Transportstyrelsen. 

Att sitta inne och plugga just den här helgen känns inte som någon större uppoffring. Vädret har ju varit allt annat än kul. Eftersom meterologi är ett av ämnena som jag läser just nu är det dubbelt passande. 

Apropå väder så ser en färsk flygväderkarta ut som nedan. Kallfronten har jagat ikapp varmfronten och bildat en så kallad ocklusionsfront. Lågtrycket fylls nu sakta ut och det värsta är över för den här gången. Tydligen har det varit köldrekord i Stockholm. Igår var den kallaste junidagen på 84 år. 

Just nu känns det lite overkligt att kursen snart är över. Med två kurstillfällen i veckan sedan den 19/1 har den hunnit etablera sig som en del av det vardagliga livet, men den har också inkräktat en hel del på annat. Framförallt har perioderna precis innan provdags blivit ganska intensiva, och det har varit svårt att hinna med annat. Men snart är det som sagt över. Oavsett om jag grejar proven på första försöket eller inte så kommer i alla fall lektionerna att utgå ur kalendern. Det ska bli riktigt skönt. 

Mindre teori innebär också mer tid att flyga. Redan i morgon (om vädret tillåter) är det dags igen. 

http://jagflyger.posterous.com

Två par glasögon - vilse i bestämmelseträsket

Det här med regelverk är lite märkligt. I februari när jag gjorde min synundersökning bläddrade ögonläkaren länge och väl i bestämmelserna och kom fram till att jag, trots tillräckligt bra syn för att köra bil utan korrektion, måste ha två par glasögon när jag flyger!

Idag gick jag till optikern och gjorde min beställning av de enklaste och billigaste bågar man kan hitta. I den billiga högen fanns ett par som var riktigt snygga, men jag ska ju egentligen inte ha dem på mig, så jag tog små, lätta och smidiga i stället.

Men vadå inte ha på sig? Och varför två par? Ögonläkarens bläddring i bestämmelserna har så klart med min gamla laseroperation att göra. Fullgod syn på höger höga och knappt -1 på vänster är skitbra! Jag kan läsa utan läsglasögon och ser bra, om än inte perfekt, på långt håll. Och jag kan flyga och se tillräckligt bra för det egentligen. Men när man flyger är det säkerhet och åter säkerhet. Resonemanget går ungefär så här: Om jag plötsligt skulle mista synen på höger höga under flygning, typ om en kråka kommer in i kabinen och hackar mig i ögat, så ser jag inte tillräckligt bra på vänster för att flyga utan korrektion. Därför bör jag ha glasögon med mig ifall att. Och om jag har glasögon kan det ju hända att jag tappar dem. Och i så fall ska jag ha ett extra par inom räckhåll så att jag slipper böja mig ner mot golvet och leta. Låter det krångligt? Sådant här tänk genomsyrar allt som har med flygning att göra. Om man skulle tillämpa samma resonemang för bilkörning skulle de flesta välja att åka kommunalt. 

I går kväll flög jag helt utan glasögon. Men min lärare Claes var ju med, och han hade glasögon. I alla fall åt sig själv. Om han hade ett par extra förtäljer inte historien. Inte heller vilken styrka de har och om de hade funkat för mig.

Men en kul lektion var det. Vi tränade på navigation och flög en rutt från Skå-Edeby ner mot Tullinge och sedan via Järna och tillbaka mot Mälaröarna. Syftet var att lära sig hitta via flygkartan. Det är ganska likt att navigera på sjön, men enklare på så sätt att man ser allting snett uppifrån, och samtidigt svårare för att det går så himla fort. Från Skå-Edeby ner till Tullinge tog det kanske 10 minuter. Det gäller att ha koll i kartan hela tiden, annars flyger man snabbt väldigt mycket fel. En ny grej jämfört med vad jag lärt mig tidigare om sjönavigering var att hela tiden tänka på "uppfång". Finns det några tydliga stråk eller landmärken man kan använda för att avgöra om man flugit för långt. Bra exempel är att man korsar en motorväg eller järnväg. Eller att man helt plötsligt kommer ut över havet...

Hela runden gick dock väldigt bra vilket troligen beror på att jag har tidigare navigationsvana, men också för att jag hittar ganska bra i Mälaren i alla fall, det är ju ändå min hembygd. Avslutningsvis gjorde vi ett par övningslandningar som på sätt och vis blev ett startskott för den närmaste tidens lektioner. Nu kommer det att handla om att starta och landa, starta och landa om och om igen. Normala landningar, landningar utan klaff, landningar utan motor, landningar i sidvind, landningar när man är kissnödig, och så vidare...

Rent praktiskt blir det en utmaning att få till övandet eftersom man inte får "studsa" på helger ute på Skå. Det är nu vardagsflygning före 18.00 som gäller, men om två veckor är teorikursen klar och då blir det lite enklare att få till vardagarna. 

Jag ser redan fram emot nästa lektion, touch and go!

 

http://jagflyger.posterous.com

En sagolik tur...

...över Mälaren och framförallt Södra Björkfjärden där det var dags att träna på vad som händer när det blåser ordentligt. 

Som vanligt började vi med lite teori, och pratade om vad som skulle hända när man försöker göra en sväng runt ett föremål på marken och försöka hålla konstant avstånd till det genom ett helt varv, samtidigt som hela lufthavet rör på sig i sidled.

Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att planets rörelse relativt luften blir en helt annan relativt marken. Tricket var att luta mer eller mindre i olika faser av svängen för att kompensera för vinden.

Eleven som flög lektionen före mig fick erbjudande av flygläraren, med mitt godkännande, att följa med som baksätespassagerare. En nyttig övning där man helt och hållet kan fokusera på att observera är tanken. Själv tyckte jag att det var lite nervöst, men så fort vi kom upp i luften släppte spänningen och jag gjorde helt klart min bästa flygning hittills. Lugnt och avslappnat hela vägen, och det börjar märkas så smått att flygningen har börjat vandra in i den omedvetna kunskapens vrår. 

Men tillbaka till övningen. Vi började med att flyga i åttor runt två små öar (hela flygningen går att se här), vilket var väl så knepigt men nyttigt. Dessutom flög vi på låg höjd, bara 600 fot, för att förstärka känslan av rörelse. Riktigt häftigt! Efter några varv fortsatte vi med att cirkla runt Ansgarskapellet på Björkö. Vilken häftig och vacker ö det är! Särskilt så här när försommaren står inför dörren och allt är ljusgrönt. 

Uppgiften var att erbjuda bra fotograferingsvinklar till passagerararna genom att hålla ett konstant avstånd till kapellet så att man hela tiden hade det strax ovanför vingspetsen. Det gick rätt bra till en början, men sedan drog vi ner farten till bara 80 knop, och då blev plötsligt vindvektorn på 20 knop betydligt mer inflytelserik. Fotografen muttrade lite, och det var dags att flyga hem.

Sedvanlig debriefing med goda omdömen kändes skönt, och jag var riktigt nöjd med min insats. Under flygningen fick jag för övrigt låna min passagerares headset med aktiv bullersläckning. Vilken höjdare! Jag ångrar nästan lånet eftersom den typen av lurar är långt ifrån billiga. Men det kanske finns något enklare varianter eller begagnat att hitta. Flygning är inte bara en bedömningssport, det är en materialsport också.

 

http://jagflyger.posterous.com

Flyg krångligt!

Andra flygningen på två dagar gjorde stor skillnad. Det som kändes så svårt igår var kanske inte precis lätt, men var i alla fall mindre svårt. 

Dagens tema blev branta svängar, en direkt fortsättning på gårdagens övningar. Vindens verkan får vänta till en dag då det blåser lite mer.

Vad är då en brant sväng i sådana här sammanhang? I en normal sväng i planflykt lutar man planet 30 grader i sidled, men i en brant sväng lutar man mellan 45 och 60 grader. 60 känns jäkligt brant och är gränsen för vad man får göra. Det som blir svårare är dels att man måste stötta med mera gas och dels dra betydligt hårdare i ratten för att inte tappa höjd. Till det kan man lägga att G-krafterna känns ganska mycket vilket gör att det blir både en fysisk och psykisk anspänning att göra rätt. 

Men kul var det! Vi höll som vanligt till neråt Mariefred/Nykvarn och gjorde också en studs (touch and go) på Vängsö flygfält. Det är sjukt svårt att identifiera exakt var ett gräsflygfält ligger när man kommer flygande. "Ser du fältet?", "Öh, jag ser en jäkla massa gröna fält, men vilket av dem jag får landa på har jag ingen aning om...".

Mot slutet av lektionen fortsatt vi med stall och vikningar där vi drev det lite längre än i går då vi slutade precis när stallen började. Nu drev vi planet helt och hållet in i en utvecklad stall där allt börjar skaka. Det luriga är att planet ofta behåller sitt läge i luften, och det är först när man sneglar på höjdmätaren som man inser att det går neråt i en rasande fart. Några gånger fick vi till vikningar där planets ena vinge plötsligt dippar, och den situationen är på sätt och vis lättare att relatera till. Tydlig feed-back om man säger så.

Övningarna gick i stort sett till så att min lärare flög planet in i en stall, och sedan fick jag reda ut situationen under hans glada tillrop. Jäkligt nyttigt att få göra de lite läskiga sakerna också.

Krångelflyg 

http://jagflyger.posterous.com

Styrkan i tredjedelar

För två dagar sedan var jag mindre än halvvägs med teorin, i alla fall räknat i antalet avklarade prov: 3 av totalt 9.

I onsdags kväll ändrades detta missförhållande drastiskt då jag tentade av ytterligare tre ämnen, och plötsligt är det bara en tredjedel kvar :) Tänk att det kan vara så kul att räkna med bråk!

Liksom förra gången var det ganska nervöst, men inte riktigt lika pirrigt. Jag hade jobbat ganska hårt med att ställa in mig på att det inte handlade om liv och död, och det fungerade. Det gamla tentaångestspöket skickades tillbaka upp på vinden där det kan få bo ihop med min gamla Standard Math-bok som ligger i någon låda däruppe. 

Och så hade jag förstås pluggat en del också. Navigationen, som var det tyngsta ämnet den här gången, kändes minst osäker – det är ett ämne som man antingen förstår eller inte förstår. Som jag tror att jag nämnt tidigare finns det stora likheter med att vara på sjön. Flygradiotelefoni var lite lurigare. Ganska snäva svarsalternativ där multiple choice-makaren hade gjort sitt värsta för att skapa luriga frågor. Till sist var det också "Human Performance", en ganska typisk bedömningssport där jag osökt kom och tänka på svaret man får när man frågar en psykolog hur mycket klockan är: "Vad tycker du själv?".

Men det gick bra i alla tre ämnena, och det hade ni ju redan räknat ut? Styrkan i tredjedelar som sagt...

Nu återstår tre böcker på mitt bord: Flygningens grundprinciper, Meterologi och 2a halvan av Navigationsboken som handlar om Prestanda och färdplanering. Den här gången är det Meterologin som är det tunga ämnet. Väldigt många nya begrepp som sköljer över en i rasande fart. På grund av nyss avklarade tentor har jag inte läst så mycket trots att vi haft flera Met-lektioner redan, men nu jäklar är det dags! 

http://jagflyger.posterous.com

Styrkan i tredjedelar

För två dagar sedan var jag mindre än halvvägs med teorin, i alla fall räknat i antalet avklarade prov: 3 av totalt 9.

I onsdags kväll ändrades detta missförhållande drastiskt då jag tentade av ytterligare tre ämnen, och plötsligt är det bara en tredjedel kvar :) Tänk att det kan vara så kul att räkna med bråk!

Liksom förra gången var det ganska nervöst, men inte riktigt lika pirrigt. Jag hade jobbat ganska hårt med att ställa in mig på att det inte handlade om liv och död, och det fungerade. Det gamla tentaångestspöket skickades tillbaka upp på vinden där det kan få bo ihop med min gamla Standard Math-bok som ligger i någon låda däruppe. 

Och så hade jag förstås pluggat en del också. Navigationen, som var det tyngsta ämnet den här gången, kändes minst osäker – det är ett ämne som man antingen förstår eller inte förstår. Som jag tror att jag nämnt tidigare finns det stora likheter med att vara på sjön. Flygradiotelefoni var lite lurigare. Ganska snäva svarsalternativ där multiple choice-makaren hade gjort sitt värsta för att skapa luriga frågor. Till sist var det också "Human Performance", en ganska typisk bedömningssport där jag osökt kom och tänka på svaret man får när man frågar en psykolog hur mycket klockan är: "Vad tycker du själv?".

Men det gick bra i alla tre ämnena, och det hade ni ju redan räknat ut? Styrkan i tredjedelar som sagt...

Nu återstår tre böcker på mitt bord: Flygningens grundprinciper, Meterologi och 2a halvan av Navigationsboken som handlar om Prestanda och färdplanering. Den här gången är det Meterologin som är det tunga ämnet. Väldigt många nya begrepp som sköljer över en i rasande fart. På grund av nyss avklarade tentor har jag inte läst så mycket trots att vi haft flera Met-lektioner redan, men nu jäklar är det dags! 

http://jagflyger.posterous.com

Flyg krångligt!

Andra flygningen på två dagar gjorde stor skillnad. Det som kändes så svårt igår var kanske inte precis lätt, men var i alla fall mindre svårt. 

Dagens tema blev branta svängar, en direkt fortsättning på gårdagens övningar. Vindens verkan får vänta till en dag då det blåser lite mer.

Vad är då en brant sväng i sådana här sammanhang? I en normal sväng i planflykt lutar man planet 30 grader i sidled, men i en brant sväng lutar man mellan 45 och 60 grader. 60 känns jäkligt brant och är gränsen för vad man får göra. Det som blir svårare är dels att man måste stötta med mera gas och dels dra betydligt hårdare i ratten för att inte tappa höjd. Till det kan man lägga att G-krafterna känns ganska mycket vilket gör att det blir både en fysisk och psykisk anspänning att göra rätt. 

Men kul var det! Vi höll som vanligt till neråt Mariefred/Nykvarn och gjorde också en studs (touch and go) på Vängsö flygfält. Det är sjukt svårt att identifiera exakt var ett gräsflygfält ligger när man kommer flygande. "Ser du fältet?", "Öh, jag ser en jäkla massa gröna fält, men vilket av dem jag får landa på har jag ingen aning om...".

Mot slutet av lektionen fortsatt vi med stall och vikningar där vi drev det lite längre än i går då vi slutade precis när stallen började. Nu drev vi planet helt och hållet in i en utvecklad stall där allt börjar skaka. Det luriga är att planet ofta behåller sitt läge i luften, och det är först när man sneglar på höjdmätaren som man inser att det går neråt i en rasande fart. Några gånger fick vi till vikningar där planets ena vinge plötsligt dippar, och den situationen är på sätt och vis lättare att relatera till. Tydlig feed-back om man säger så.

Övningarna gick i stort sett till så att min lärare flög planet in i en stall, och sedan fick jag reda ut situationen under hans glada tillrop. Jäkligt nyttigt att få göra de lite läskiga sakerna också.

Krångelflyg 

http://jagflyger.posterous.com

Äntligen flygväder!

April var en riktig skitmånad vädermässigt, de är nog de flesta överens om. För mig var timingen mellan de få fina dagarna och inbokade flygningar urusel, och jag hade före idag inte flugit en enda gång sedan den 7e april. Det märktes!

Så här tidigt i min utbildning är jag lång ifrån att ha alla manövrar i ryggmärgen, och dagens flygning blev lite jobbig eftersom jag kände att jag glömt en massa saker. Men det var kul ändå, och vi gick vidare i utbildningsplanen och övade på vad som händer vid överstegring av vingen, eller "stall" som det heter på engelska. 

Jag trodde faktiskt innan lektionen att det skulle vara läskigare än vad det var att medvetet flyga planet in i en situation där det är på väg att sluta flyga helt och hållet, men vi gick igenom momenten lugnt och metodiskt och det kändes i stället helt och hållet kontrollerat. I princip drar man av på gasen och håller upp nosen så att farten sjunker. När det återstår ungefär 5 knop innan överstegringen sker piper en varnare och man kan då dra på gasen och sänka nosen för att få tillbaka full flygförmåga. Nu övade vi på 1800 fots höjd med god marginal till marken, men hela tanken är att man ska veta hur man tar sig ur en stall ifall den skulle inträffa på låg höjd, till exempel vid inflygning för landning. 

Vi tränade också på dykning, en manöver som man egentligen aldrig kommer att utföra i verkligheten. Full gas och ratten fullt framåt tills man når röda strecket på fartmätaren då det var dags att ta upp planet och få en rejäl skjuts uppåt på grund av farten man samlat på sig. Det röda strecket indikerar Vne=Velocity Never Exceed som är en fart man ska ha respekt för. Fortsätter man förbi den indikeringen börjar planet snart att gå sönder. Tappade vingar gör ingen glad. 

Dagens flygning var med en annan lärare, Sven, som jag också gjorde min provlektion med. Egentligen ska man inte byta mellan olika lärare så här tidigt i utbildningen, men efersom min ordinarie lärare Claes hade fullt i kalendern i stort sett hela maj kändes det helt nödvändigt att få till en flygning nu. Den ringrost jag redan hade hunnit samla på sig var fullt tillräcklig för att känna att jag till viss del tappat kollen. Men jag ska inte vara för hård mot mig själv. Sven tyckte att det gick bra, och varför inte låta sig nöjas med det utlåtandet?

Nästa lektion blir faktiskt redan i morgon. Om det blåser någorlunda mycket ska vi öva på vindens verkan och träna på hur man kompenserar för vinden i svängar, i annat fall övar vi troligen på branta svängar.

Veckan kommer därmed att bli full av flygrelaterade saker. Teorilektioner på både tisdag och torsdag som vanligt, och på onsdag dessutom diagnostiska prov i Navigation, Kommunikation och Människans förutsättningar och begränsningar. Som vanligt gäller det att klara diagnosproven för att få skriva de skarpa proven för Transportstyrelsen. Förhoppningsvis går det bra, och i så fall är det bara 3 ämnen kvar. I början av juni har vi sista teorilektionen och det ska bli väldigt skönt att få tillbaka lite ledig tid i kalendern igen. 

Och nu tillbaka till teoriböckerna inför onsdag...

 

http://jagflyger.posterous.com

Barnteckning över Mälaröarna

Idag var det dags igen, lektion #3, som handlade om att svänga. Väldigt mycket hit och dit får jag nog säga, och spåret från min GPS ser ut som en barnteckning av något märkligt djur. 

Känslan idag var att allting var väldigt svårt, och jag kände att jag spände mig. Att lägga till en tredje dimension gör stor skillnad jämfört med att köra bil :) Att genomföra en sväng utan att tappa höjd, utan att kana utåt eller glida inåt i svängen kräver att man jobbar med både skevroder, sidroder och höjdroder. Men det är kul, och gradvis gick det bättre.

Min lärare tycker att det går skitbra och vill att vi redan nästa gång går vidare mot nästa block av övningar. Då ska vi träna på stall och vikning, dvs vad som händer när vingen börjar överstegras och tappar sin lyftkraft. Låter lite läskigt, men jag förutsätter att i alla fall läraren vet vad han håller på med.

Över och ut!

http://jagflyger.posterous.com

Tentaångest

Märkligt att ett prov kan riva upp så mycket oro när det bara handlar om ett fritidsintresse. Känslan under den gångna veckan har varit lite som inför en riktig tenta under studietiden. Förmodligen kommer kropp och själ ihåg hur det var för länge sedan och går igång direkt när det drar ihop sig mot provdags.

 

Den senaste 1,5 veckan har jag pluggat rejält inför proven i 3 av de totalt 9 ämnen vi läser. Som jag skrev sist handlade det om Air law, Operational Procedures och Aircraft General Knowledge. Det krävdes godkända prov på Flygteoriskolan innan det var ok att skriva prov på riktigt för Transportstyrelsen. 

 

I onsdags var det så dags. Nervöst och pirrigt, men alla tre proven gick över förväntan. Full pott på Aircraft General Knowledge och ett fel på vardera av de andra två. Yes! AGN kände jag mig ganska trygg med, men i de andra proven var det några chansningar som gick hem och jag kände att det nog skulle krävas lite mer läsande.

 

Frågan var då om jag skulle våga skriva alla tre proven samtidigt på lördagen? Å ena sidan känna mig säkrare innan jag skrev eller å andra sidan få det överstökat. Ulf, som driver Flygteoriskolan, rekommenderade att man INTE skulle göra alla tre samtidigt, men jag tänkte att med så gott som alla rätt så borde det ju vara lugnt… 

 

Lördag förmiddag kl 10 infann jag mig så i provsalen och loggade in på datorn. Air Law först. Första frågan var enkel, andra likaså, den tredje lite knepigare men ändå något jag kunde utan att behöva gissa. Och så rullade det i stort ett på. Kanske 2-3 frågor av 20 som jag kände mig lite osäker på. Kollade alla svar en sista gång. Klickade på Klar och hoppades på de 15 rätt som krävs. "Passed" stod det på skärmen och jag drog en djup suck av lättnad. 

 

Operational Procedures: Ungefär samma känsla. Koll på det mesta. Lite osäker här och var, men ändå rätt konfident med med mina svar. Uppenbarligen hade jag minst 75% rätt även denna gång och blev godkänd. 

 

Då var det bara Aircraft General Knowledge kvar. Det ämne som jag hade bäst resultat på, och under kurstiden också tyckt var enklast. Mer förstå än att lära sig utantill. Men jeeez, här kom det frågor som skilde sig rejält från övningsfrågorna! Områden som jag tyckte att vi knappt berört under kursen dök upp i en strid ström. En viss oro spred sig i kroppen, men jag koncentrerade mig stenhårt på att resonera logiskt på varje fråga. Efter att ha kört igenom alla ett par gånger hade jag noterat 6 stycken som jag fortfarande kände mig osäker på, och som innebar någon form av chansning. 

 

Till slut kan man inte göra så mycket mer än att klicka på Klar och hoppas på det bästa. Ett par sekunder tickade förbi onödigt långsamt… PASSED stod det återigen på skärmen och jag kände direkt hur stressen liksom bara rann bort. Vilken känsla! Det var länge sedan jag gick på Chalmers, men jag minns hur det kändes i magen när man någon vecka efter tentan gick ner i Suckarnas gång för att kolla in de anslagna resultaten. Att vänta en vecka på de här resultaten hade jag aldrig pallat.

 

Three down, six more to go...

http://jagflyger.posterous.com

Teori och praktik (eller Nykvarn - Mariefred tur och retur)

Helgen har hittills innehållit mycket flyg, i både praktisk och teoretisk form. I går var det enbart praktik i form av lektion #2.

Temat för dagen var stigning, motorplané och glidflykt. De två sistnämnda är två metoder för att sjunka.

Efter start från Skå-Edeby bar det återigen iväg ut över Mälaren. Vi passerade Björkö och tog oss ner mot radiofyren Corner som ligger strax norr om Nykvarn. Där ropade vi upp trafikledningen för Stockholm TMA och begärde klarering att få "leka" upp till 5000 fot. Kontrollerat luftrum med andra ord. 

Sedan blev det till att harva fram och tillbaka mellan Nykvarn och Mariefred längs E20 där jag fick träna på att siga och sjunka. Stiga med fullgas och sjunka på tomgång (glidflykt) eller med ganska stort drag i propellern (Motorplané). När man drar på full gas vill nosen peka åt vänster, och då måste man kompensera med höger sidroder. När man drar av vill nosen gå åt höger, och man får kompensera åt andra hållet. Det där ska sitta i ryggmärgen så småningom, men i början blir det många moment. Förgasarvärme på, av med gasen, trampa vänster, rätt fart, rätt sjunkhastighet. Gasa på, plana ut, av med förgasarvärme och trimma. Och så upp igen med full spätta. Så där höll vi på och det var riktigt kul. Bra gick det också och timmen försvann fort. Landningen är fortfarande en historia för sig, men den har jag egentligen inte fått lära mig än, så det känns ok att läraren får ingripa ganska mycket. 

Innan vi startade slog jag på min GPS-tracker i ifånen och spelade in hela flygningen. Se http://gps.motionx.com/maps/d39827b093c0863f7a362f88ac7ccf06 och bilderna nedan.

Dagen idag har gått i teorins tecken. På onsdag skriver vi prov i Air law, Operational Procedures och Aircraft General Knowledge, så nu gäller det att befästa kunskapens med dess moders hjälp: Repetition! Och så Tusen frågor förstås...

 

http://jagflyger.posterous.com

Första flyglektionen!

Vädret blev bättre än väntat och den inställda lektionen ställdes på igen. En förväntansfull Bosse åkte ut till Skå Edeby och mötte upp med flygläraren Claes. 

Vi gick igenom planet och kollade allt som kollas skall (en hel del) innan det var klart att rulla ut ur hangaren. Sedan var det plats bakom spakarna och start från det lilla gräsfältet där vi samsades med klubbens andra Piper PA-28 och en privatägd Tiger Moth, en dubbeldäckare från anno dazumal. Båda dessa flög runt i Skå Edebys omedelbara närhet och det blev ganska uppenbart att man måste hålla koll på varandra i luften. Bra att det finns radio.

Vi flög ut mot Södra Björkfjärden och började öva på grunderna. Primär roderverkan, hålla höjden, flyga rakt fram och en del svängar. Till sist gjorde vi en inflygning mot landningsbanan med pådrag innan sättning, körde ett varv till och landade sedan på riktigt. Det var sjukt många saker att hålla reda på i landningsvarvet. Rätt varvtal, rätt fart och höjd, förgasarvärme på och av, klaffar och säkert något jag redan glömt. Lite stressigt och väldigt skönt att ha en lärare bredvid sig. Men det är väl som att lära sig cykla, eller köra bil för den delen. Så smånigom flyttar kunskapen över i förlängda märgen och går på automatik. 

Kul var det i alla fall, och jag ser redan fram emot nästa lektion. 

 

 

http://jagflyger.posterous.com

Raincheck

Det var ett tag sedan sist, men det har å andra sidan inte hänt så mycket. Förra veckan skulle jag ha flugit för första gången, men flygläraren blev sjuk. I morgon blir det ännu en raincheck, bokstavligen så på grund av väntat regn. 

Som blivande privatpilot är det visuella flygregler (VFR) som gäller, vilket kräver visuella meterologiska förhållanden (VMC). Det handlar i praktiken om sikt och på vilken höjd molnen finns. I morgon kommer det inte att vara tillräckligt bra helt enkelt. Visserligen har min flyglärare instrumentbehörighet, men poängen är ju att jag ska lära mig flyga med visuella referenser.

Nu har vi bokat en ny tid nästa lördag, men eventuellt kan det bli flygning på onsdag seneftermiddag. Det är bara hoppas på att vädrets makter skärper till sig lite. Jag är sjukt sugen på att komma igång på riktigt. 

Jag får använda tiden till lite studier. Om 1,5 vecka skriver vi Qualifying Test (QT) på Flygteoriskolan i allmän flygplanskunskap samt procedurer och bestämmelser. Om man blir godkänd på QT är nästa steg att skriva de skarpa proven för Transportstyrelsen. Spännande värre :)

På en annan bog har Posterous precis blivit förvärvat av Twitter och kommer troligen att upphöra i sin nuvarande form. Det blir kanske till att migrera till någon annan bloggplattform av liknande slag. Förslag mottages tacksamt!

http://jagflyger.posterous.com

Elevtillstånd (Brevet från Transportstyrelsen, revisited)

Så kom det då äntligen... Ytterligare ett brev från Transportstyrelsen, nu med det efterlängtade elevtillståndet och medicinintyget. Det känns väldigt skönt att det sista formella hindret är ur vägen, nu är det bara att åka. Eller flyga.

Helt utan förvecklingar var det dock inte nu på sluttampen heller. Igår kom en avi om ett postförskott från Transportstyrelsen, och jag åkte förbi ICA för att hämta ut det. "Nä, det har inte kommit än, det kan bli så ibland, men i morgon är det säkert här..." Morr! Sålunda ett nytt besök på ICA på vägen hem idag. "Nä, det ligger fortfarande hos Postens Företagscenter, men i morgon..." Dubbelmorr! Den stackars tjejen bakom disken fick ta emot en del av min ilska trots att det inte var hennes fel, vilket jag (till mitt försvar) också påpekade :)

När jag kom hem upptäckte jag till min stora förvåning ett brev från Transportstyrelsen som det stod postförskott på. De hade delat ut det i brevlådan av misstag, inte undra på att det inte fanns på ICA. Frågan är nu hur den svenska postbyråkratin ska handskas med problemet att ta emot betalning för något som de redan lämnat ut? Och som inte kräver ett besök på Företagscenter (som har öppettider i klass med en brödbutik i det forna Östeuropa).

Men alla problem har sin tid. I kväll är jag mest nöjd över att de viktiga delarna av byråkratins kvarnar har malt klart för den här gången. Nästa anhalt är att kontakta flygklubben och aktivera mitt redan beviljade medlemskap, och börja boka in tider för flyglektioner. Det ska bli hur kul som helst!

Over to you Roger!

http://jagflyger.posterous.com

Blinded by the light - Not!

Då var äntligen det fruktade bländningstestet avklarat. (Med tillhörande ögonundersökning.) 2.250:- kronor fattigare vet jag nu att ögonen är okej.

Jag måste visserligen ha en liten korrektion på vänster höga där jag ser lite för dåligt "med flit". (Som jag berättat tidigare sparade jag lite närsynthet vid laseroperationen för att slippa läsglasögon.)

Det känns i alla fall som en stor lättnad (både i själ och plånbok) att få den här undersökningen ur världen. Nu borde elevtillståndet dyka upp inom någon vecka.

http://jagflyger.posterous.com

Var är jag någonstans?

Efter 5 veckor med teori är det en väldigt berättigad fråga. Det ämne som blivit mest konkret är, passande nog för frågan ovan, Navigation där vi kommit ganska långt.

Idag har jag suttit hemma och övat med min Flight Computer, en rund räknesticka som ger svar på det mesta man kan tänkas undra när man ska flyga. Som till exempel hur mycket man ska hålla upp mot vinden för att komma dit man tänkt sig. Dessutom en massa beräkningar av höjd och fart beroende på tryck och temperatur, och så helt vanliga omvanlingar mellan olika enheter. Hur som helst har jag kört igenom en massa övningsexempel för att bli van vid att göra de beräkningar man måste göra när man ska flyga. Rätt kul faktiskt. Att samma övningar går att lösa på en bråkdel av tiden med en app till min iPhone är helt annan sak. På provet får man inte ha sin ifåne. 

Utöver beräkningarna ovan ska man ha koll på magnetisk och geografisk kurs samt missvisning och deviation. Tack och lov finns det bra lathundar att hålla sig i så att plus och minus hamnar rätt.

I morgon ska jag göra min kompletterande ögonundersökning på Flyg och Dykmedecinskt centrum, och det ska bli skönt att få det överstökat. Enligt handläggaren på Transportstyrelsen är allt annat klart, det är bara intyget från ögonundersökningen som saknas för att de ska kunna utfärda elevtillståndet. 

Veckan bjuder annars på sedvanliga lektioner på tisdag och torsdag. Fortsättning på allmän flygplanskunskap samt första delen i Human Performance som syftar till att få förståelse för vilka begränsningar vi har som människor utifrån ett flygsäkerhetsperspektiv. Förmodligen ett ganska intressant ämne. 

Sedan är det sportlov även på flygteoriskolan, och det ska bli skönt att få en någorlunda normal vecka som omväxling. 

Men för att återknyta till frågan i rubriken så befinner jag mig i ett någorlunda kontrollerat läge tycker jag. Ingenting har hittills varit direkt svårt, även om det är en hel del saker att lära sig utantill. Även om det inte är några avancerade formler eller extremt svårbegripliga fysikaliska fenomen att ta till sig, känner jag ändå att jag har nytta av min gamla civilingenjörsexamen. Och det var ju på tiden :)

http://jagflyger.posterous.com

Brevet från Transportstyrelsen...

Idag kom det ett brev från Transportstyrelsen. Inte en postförskottsavi som det hade varit om elevtillståndet hade varit färdigt.

Jag var förberedd på det här, men nu känns det ändå lite pirrigt. Brevet handlade så klart om en kompletterande ögonundersökning och ett bländningstest som jag måste göra på grund av min ögonlaseroperation för några år sedan. I övrigt är allting klart enligt handläggaren.

Det ska egentligen inte vara någon fara eftersom jag inte upplevt någon ökad ljuskänslighet efter operationen, men det känns ändå lite nervöst. I värsta fall blir jag inte godkänd, i ett mellanläge antar jag att jag blir godkänd för flygning endast i dagsljus, och i bästa fall är det inga problem alls. I så fall kan jag om jag vill komplettera med mörkerbehörighet (vilket inte är samma sak som instrumentbehörighet). 

Mörker är förresten ingen bedömningssport, utan ett väldefinierat tillstånd enligt följande: "Tillstånd som anses råda under tid mellan solnedgång och soluppgång då på grund av nedsatt dagsljus ett framträdande obelyst föremål inte tydligt kan urskiljas på avstånd över 8 km".

För många år sedan när jag gjorde lumpen var det en kompis som hävdade att flygvapnet hade en liknande definition som den ovan, fast med tillägget "Vid tveksamma fall ska mörker råda".

På måndag är det i alla fall jag som utan tvekan kastar mig på telefonen till Dyk- och Flygmedicinskt centrum och bokar en tid för ögonundersökning.

Trevlig helg!

http://jagflyger.posterous.com

What's your vector, Victor?

Idag är första COM-lektionen. Hur man pratar i radio i luften. Jag har redan VHF-cert för båt, vilket kanske ger ett litet försprång, liksom båtförarbeviset ger i NAV-ämnet.

Annars är det väldigt många första lektionen i XXX just nu. Många ämnen startar upp parallellt så det blir en hel del att hålla ordning på samtidigt. Förmodligen finns det ett tänk bakom detta, jag skulle gissa att det handlar om att många av ämnena går in i varandra.

Jag väntar fortfarande på mitt elevtillstånd, men förhoppningsvis kan det dyka upp inom en vecka.

Over and out! (Huh?)

http://jagflyger.posterous.com

Besök hos Flygläkaren

Idag var det dags för "Medical class 2", en läkarundersökning av behörig flygläkare som ska kontrollera att jag inte har några medicinska problem som gör mig olämplig som pilot. För den otålige som inte vill läsa hela inlägget kan jag meddela att det allvarligaste verkar vara lite väl mycket vax i öronen :)

Redan för någon vecka sedan gjorde jag ett vilo-EKG, och det såg bra ut. Blodtryck, hörsel (trots vax), blodvärden etc var också bra. Synen är ju inte pefekt, men det visste jag. Behöver läsglas på höger öga och ser inte fullt på vänster, men det var ett medvetet val jag gjorde när jag gjorde min laseroperation för 2,5 år sedan. Det som kanske, kanske, kan kräva en extra kontroll är om Transportstyrelsen har synpunkter på ögonoperationen. Vid vissa metoder finns en risk för ökad känslighet för bländning, och det är möjligt att Tranportstyrelsen vill att jag gör ett kompletterande bländningstest. Nu tror jag inte att det är någon fara på taket eftersom jag aldrig upplevde någon skillnad i känslighet före/efter operation. (Tydligen har det hänt att trafikflygare utan att kolla med Transportstyrelsen gjort operationer där man byter ut hela linsen mot en bifokallins, och sedan mist sin pilotlicens. Inte så kul om man har flygning som yrke.)

Kraven är i all fall inte omänskliga. En väldig massa frågor om olika sjukdomar som jag eller min nära släkt har haft, och inte så värst mycket undersökning. Det räcker helt klart att vara normalfrisk för att bli privatpilot. Lite extra fokus (pun not intended) var det ändå på synen: färgseende, perifert seende och kunna läsa kartstorlekstext på visst avstånd. 

Nu är det bara vänta och hoppas att handläggningstiden inte är alltför lång. Det vore skönt att veta säkert hur det kommer att bli.

http://jagflyger.posterous.com

Ett luftfartyg

Idag var det teorilektion igen. Ett luftfartyg och alla dess delar. Egentligen började det redan i förra veckan med extremt grundläggande saker som skillnaden mellan en vinge och ett landningsställ. Nja, inte riktigt så kanske, men nästan.

Idag kom vi in på hur en motor fungerar. Flottör i en förgasare har jag nog inte tänkt på sedan jag hade moppe. Fast till skillnad från moppen behöver jag nu bekymra mig om isbildning i förgasaren. Magnus och Brasses gamla devis om att inte flyga mer än ett par meter över marken kanske inte är så dumt: "går det åt helvete kan man alltid hoppa av och ta taxi".

Tre timmar på kvällstid två gånger i veckan kommer att bli mastigt, och det är en väldig tur att jag är riktigt intresserad av ämnena.

Nedan en bild på boken vi använder. Mycket motorlära blir det...

 

http://jagflyger.posterous.com

Att förverkliga en dröm

Sedan barnsben har jag varit löjligt intresserad av flyg och luftfart i alla dess former. Länge tänkte jag att jag skulle bli pilot, men dålig syn gjorde att jag lade den drömmen på hyllan.

Drömmen har dock alltid funnits där men fått utlopp på andra sätt. Framförallt genom flygsimulatorer och några provlektioner under åren.

Fortfarande, i yngre medelåldern eller vad det heter, har jag svårt att inte blicka mot skyn så fort det kommer ett flygplan. 

Men så var det där med att förverkliga drömmen på riktigt. Jag har mentalt varit på väg att börja flyga "på riktigt" många gånger, men har inte fått tummen ur. Mycket pengar, tänk om jag tröttnar efter att lagt ner så mycket.

I början av sommaren 2011 var jag hos en jobb-coach i ett helt annat syfte. Vi pratade om att veta vad man vill och hur svårt det kan vara. Jag berättade då om det här med flygandet och mitt "tänk om jag bara tror att jag vill flyga". Förlösande blev då hennes kommentar: "Men du kan väl påbörja en utbildning. Om du upptäcker att det inte är kul är det ju bara att avbryta."

Så enkelt! Varför var jag oförmögen att resonera så själv? Då bestämde jag mig för att ta tag i det hela, men av praktiska skäl (mest beroende på byte av jobb) blev det inte av förrän nu.

I söndags för en vecka sedan var jag ute på Skå Edeby utanför Stockholm och gjorde en 40 minuter lång provlektion. Jag fick spaka själv i stort sett hela tiden utom vid landningen då min lärare hjälpte till.

På måndagen anmälde jag mig till en teorikurs på kvällstid hos Flygteoriskolan (flygteoriskolan.se) som började i torsdags. Jag har varit och tagit EKG och ska träffa en flygläkare om en vecka. Dessutom skickat in alla papper till Transportstyrelsen för att få elevtillstånd. Medlemskap i Tekniska Högskolans Flygklubb har jag också ansökt om. (thf.for.ths.kth.se)

Det här planet provflög jag med:

Nu är det bara att hoppas på att det inte dyker upp något oväntat under läkarundersökningen som sätter stopp för det hela. Att polisen skulle hitta något när de gör sin personutredning förefaller helt osannolikt.

I vilket fall som helst tänkte jag skriva om min resa mot flygcertifikat (PPL) i den här bloggen. Kanske att den kan inspirera även dig att börja flyga?

http://jagflyger.posterous.com