Det här med regelverk är lite märkligt. I februari när jag gjorde min synundersökning bläddrade ögonläkaren länge och väl i bestämmelserna och kom fram till att jag, trots tillräckligt bra syn för att köra bil utan korrektion, måste ha två par glasögon när jag flyger!
Idag gick jag till optikern och gjorde min beställning av de enklaste och billigaste bågar man kan hitta. I den billiga högen fanns ett par som var riktigt snygga, men jag ska ju egentligen inte ha dem på mig, så jag tog små, lätta och smidiga i stället.
Men vadå inte ha på sig? Och varför två par? Ögonläkarens bläddring i bestämmelserna har så klart med min gamla laseroperation att göra. Fullgod syn på höger höga och knappt -1 på vänster är skitbra! Jag kan läsa utan läsglasögon och ser bra, om än inte perfekt, på långt håll. Och jag kan flyga och se tillräckligt bra för det egentligen. Men när man flyger är det säkerhet och åter säkerhet. Resonemanget går ungefär så här: Om jag plötsligt skulle mista synen på höger höga under flygning, typ om en kråka kommer in i kabinen och hackar mig i ögat, så ser jag inte tillräckligt bra på vänster för att flyga utan korrektion. Därför bör jag ha glasögon med mig ifall att. Och om jag har glasögon kan det ju hända att jag tappar dem. Och i så fall ska jag ha ett extra par inom räckhåll så att jag slipper böja mig ner mot golvet och leta. Låter det krångligt? Sådant här tänk genomsyrar allt som har med flygning att göra. Om man skulle tillämpa samma resonemang för bilkörning skulle de flesta välja att åka kommunalt.
I går kväll flög jag helt utan glasögon. Men min lärare Claes var ju med, och han hade glasögon. I alla fall åt sig själv. Om han hade ett par extra förtäljer inte historien. Inte heller vilken styrka de har och om de hade funkat för mig.
Men en kul lektion var det. Vi tränade på navigation och flög en rutt från Skå-Edeby ner mot Tullinge och sedan via Järna och tillbaka mot Mälaröarna. Syftet var att lära sig hitta via flygkartan. Det är ganska likt att navigera på sjön, men enklare på så sätt att man ser allting snett uppifrån, och samtidigt svårare för att det går så himla fort. Från Skå-Edeby ner till Tullinge tog det kanske 10 minuter. Det gäller att ha koll i kartan hela tiden, annars flyger man snabbt väldigt mycket fel. En ny grej jämfört med vad jag lärt mig tidigare om sjönavigering var att hela tiden tänka på "uppfång". Finns det några tydliga stråk eller landmärken man kan använda för att avgöra om man flugit för långt. Bra exempel är att man korsar en motorväg eller järnväg. Eller att man helt plötsligt kommer ut över havet...
Hela runden gick dock väldigt bra vilket troligen beror på att jag har tidigare navigationsvana, men också för att jag hittar ganska bra i Mälaren i alla fall, det är ju ändå min hembygd. Avslutningsvis gjorde vi ett par övningslandningar som på sätt och vis blev ett startskott för den närmaste tidens lektioner. Nu kommer det att handla om att starta och landa, starta och landa om och om igen. Normala landningar, landningar utan klaff, landningar utan motor, landningar i sidvind, landningar när man är kissnödig, och så vidare...
Rent praktiskt blir det en utmaning att få till övandet eftersom man inte får "studsa" på helger ute på Skå. Det är nu vardagsflygning före 18.00 som gäller, men om två veckor är teorikursen klar och då blir det lite enklare att få till vardagarna.
http://jagflyger.posterous.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar