Vad händer om motorn plötsligt lägger av mitt i en kritisk fas? Förhoppningsvis reder man ut situationen med stöd av all nödträning som ingår i utbildningen. I dag var det dags att öva på några olika situationer där motorn inte vill vara med och leka längre.
Vi började med avbrutna starter. På något sätt måste man bestämma sig innan start var man senast tänker avbryta starten ifall man inte kommer upp i luften eller upp i den fart man borde ha vid en viss punkt. På ett fält som Skå-Edeby där det finns två korsande banor är det ganska naturligt att hänga upp det hela på bankorset. Eller, som i fallet nå viss hastighet vid en viss punkt, en vit plastpåse som låg och skräpade. Huvudbanan är för lång för att bankorset skulle funka som övningsobjekt.
Det är rätt intressant hur mycket man kan tvärnita med ett litet flygplan. Panikbromsning skulle man kunna kalla det eftersom det är ungefär så det känns. Särskilt när man lägger till kryddan att göra en bredsladd för att få ner farten ännu snabbare. Tvär sväng och fortsatt tokbromsning och hela planet gled sidlänges på gräset tills vi stod still. Kanske inget man ska göra varje gång, men en effektiv illustration av konceptet blev det.
Nästa grej var motorstörning precis när man kommit upp i luften. I teorin ska man klara att vända tillbaka till fältet ifall motorn lägger av när man nått 500 fots höjd, men då måste man göra vartenda moment helt och hållet perfekt. Sven demonstrerade och vi kunde konstatera att det inte fanns en sportmössa att komma tillbaka till banan. "Då glömmer vi den metoden", konstaterade Sven och vi övergick till metod 2 som innebär att fort som ögat hitta något öppet och hyggligt platt inom +/- 30 grader från flygriktningen. Tid och höjd har man ont om i det här läget och det gäller att fatta ett snabbt beslut och sedan hålla fast vid det. Att ångra sig finns inte. Nu kan vi förstås inte nödlanda på riktigt under skolning, men ett motoravdrag följt av att sänka nosen och hitta fart för bästa glidsträcka funkar också. När man väl gjort de momenten kan man dra på igen och öva på nytt.
Därefter var det tillbaka till bedömningslandningar, dvs landa med avdragen motor från ett utgångslänge på 1000 fot, och slutligen några helt vanliga landningar. Vid ett par tillfällen lyckades jag nästan göra en så kallad galopp, dvs att planet studsar fram i höga bågar över banan. Receptet efter första studsen är att dra spaken fullt i magen så att planet tappar lyftkraft och sätter sig. Landningen blir dock en smula hård...
Dagens sista landning blev dock riktigt bra. Det kändes att nu är det läge att sluta för idag, för på nästa varv kommer det bara att gå sämre.
När vi skildes åt för dagen fick jag uppmaningen att rota fram en gammal ful slips ur garderoben. Ju fulare och gällare dess bättre. Den hänger ihop med min första EK-flygning (Enkelkommando) som kommer inom en relativt nära framtid. Exakt vad slipsen ska användas till får ni veta då, men det mest naturliga måste väl vara att ha den i pannan?
http://jagflyger.posterous.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar