Idag blev det så äntligen dags att börja träna på att landa "på riktigt". Vi har förvisso kommit ner alla tidigare gånger också, men utan att jag riktigt har förstått hur. 11 landningar senare börjar jag i alla fall få ett litet hum om hur det går till :)
Att landa är föga förvånande det svåraste momentet när man flyger, och det är också där som det är som allra farligast: låg fart, låg höjd och hög arbetsbelastning på piloten. Alla marginaler krymper och det blir väldigt viktigt att göra rätt. En stall & vikning under 300 fot är inget att rekommendera.
Landing sker också enligt ett bestämt mönster. Man flyger i det så kallade trafikvarvet: tvärvind, medvind, bas och final. Vid olika punkter ska man utföra olika moment samt rapportera på radion så att övrig trafk har koll på vad man gör.
Ett normalt trafikvarv är i teorin helt rektangulärt, men i verkligheten kan det behöva anpassas till underliggande bebyggelse för att minimera buller osv. På Skå-Edeby där jag flyger finns en del samhällen man måste undvika och därför ser det lite "skevt" ut där.
Men hur det nu var så nötte vi på i varvet och gjorde totalt 11 landningar. Alla utom sista och en i början blev av typen studs och gå, dvs fullt pådrag och start så fort man har hela planet på marken. Efter 9 varv började jag bli rejält trött i huvudet, tokkoncentrerad som jag var, men de sista landningarna då Sven (läraren) höjde ribban lite genom att be mig särskilt att jobba på vissa saker, gick ändå bra, och ner kommer man ju alltid även när man flyger.
Trött men glad, och särskilt efter det omdöme jag fick. Bra spatial,förmåga sa Sven. Han skulle bara veta vad ett psykologtest för några år sedan visade :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar