Andra flygningen på två dagar gjorde stor skillnad. Det som kändes så svårt igår var kanske inte precis lätt, men var i alla fall mindre svårt.
Dagens tema blev branta svängar, en direkt fortsättning på gårdagens övningar. Vindens verkan får vänta till en dag då det blåser lite mer.
Vad är då en brant sväng i sådana här sammanhang? I en normal sväng i planflykt lutar man planet 30 grader i sidled, men i en brant sväng lutar man mellan 45 och 60 grader. 60 känns jäkligt brant och är gränsen för vad man får göra. Det som blir svårare är dels att man måste stötta med mera gas och dels dra betydligt hårdare i ratten för att inte tappa höjd. Till det kan man lägga att G-krafterna känns ganska mycket vilket gör att det blir både en fysisk och psykisk anspänning att göra rätt.
Men kul var det! Vi höll som vanligt till neråt Mariefred/Nykvarn och gjorde också en studs (touch and go) på Vängsö flygfält. Det är sjukt svårt att identifiera exakt var ett gräsflygfält ligger när man kommer flygande. "Ser du fältet?", "Öh, jag ser en jäkla massa gröna fält, men vilket av dem jag får landa på har jag ingen aning om...".
Mot slutet av lektionen fortsatt vi med stall och vikningar där vi drev det lite längre än i går då vi slutade precis när stallen började. Nu drev vi planet helt och hållet in i en utvecklad stall där allt börjar skaka. Det luriga är att planet ofta behåller sitt läge i luften, och det är först när man sneglar på höjdmätaren som man inser att det går neråt i en rasande fart. Några gånger fick vi till vikningar där planets ena vinge plötsligt dippar, och den situationen är på sätt och vis lättare att relatera till. Tydlig feed-back om man säger så.
Övningarna gick i stort sett till så att min lärare flög planet in i en stall, och sedan fick jag reda ut situationen under hans glada tillrop. Jäkligt nyttigt att få göra de lite läskiga sakerna också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar